Historia

-Historik över Arnemarksgårdens tillkomst-

  (Utdraget nedan hämtade från en ljudupptagning med Hjalmar Lundkvists fru May
inspelat och avskrivet av sonen Ingemar.)

Ett litet utdrag ur en inspelning, där hon berättar om köpet av Arnemarksgården,
men också om en del tråkiga stridigheter som förekom, tyvärr.
(Kanske någon har uppgifter som kan fyllas i vad som hände sedan, fram till dags datum. Hör av dej.)

 

Arnemark
Vi for och köpte gården en förmiddag. Det var två systrar, kyrkligt troende som ägde den. Det var deras hemgård.

Det var en väldigt stor bondgård med uthus omkring. Det såg så idylliskt ut. Det var annonserat ut att det skulle säljas, så vi for dit och pratade med dem och de ville så gärna att vi skulle köpa den.

Att det skulle bli en ungdomsgård, tyckte de var så fantastiskt roligt, att det skulle bli kristen verksamhet där. Det fanns andra köpare som ville omvandla den till ett nöjes- och dansställe. Men de ville att vi skulle köpa den istället.

Det var ju inte lätt för oss att köpa den. Men Hjalmar sa, vi säljer vårt hus i Rosvik och köper det här. Det var samma pris för den stora bondgården, 20-23 tusen ungefär. Hela tomten och allt kostade inte mer. Jag tyckte det var billigt. Då säljer vi vårt hus och så kan vi bo här, sa jag, medan vi utvecklar den till en ungdomsgård. Det var Hjalmar med på också. Så vi skrev på.

Men sedan var det en stiftelse som gärna ville ta över. Men nu blev det ett enda arbetande. Det blev jobbigt att ta hand om alltihop. Men det var ju mycket som var bra också.

I Rosvik där vi bodde ville hantverkarna (icke kristna) vara med och bygga ett kapell i Arnemark. De skulle komma och göra allt gratis. Den ena av dem var busschaufför och han lovade att skjutsa dem fram och åter om dagarna och ha matsäck med sig till dem.

Men så märkligt, stiftelsen godtog det inte. Man gillade inte att de inte fått vara med och bestämma. Det är märkligt att det går att säja nej, när så många ofrälsta hantverkare vill ställa upp och gratis utföra jobbet. Vi upplevde det som om hela byn (Rosvik) var med oss i det här. De tyckte om Arnemark och ville skicka dit sina barn så de skulle få en kristen upplevelse. De visste hur vi hade det på våra läger och vill att barnen skulle få vara med där varje år. Därför skulle de bygga det här gratis. Hjalmar fick virket gratis. Han fick avverka i skogen det han behövde. Så nu låg det virke i massor som väntade på att få användas, allt var skänkt och skulle levereras gratis.

Nu kom den jobbiga saken, att få gå runt från hus till hus och tala om att man inte ville ta emot något. Ibland funderar jag på om det var det här som tog ner Hjalmar, för han blev sjuk i den vevan. Han kom hem i ambulans ifrån Arnemark minns jag. Det var efter det han fick den fruktansvärda huvudvärken. Stiftelsen hade satt igång och uppeggat församlingarna, som inte verkade veta vad det handlade om. Det var några i stiftelsen som låg bakom alltihop. Jag tyckte det var så hemskt när vi skulle tala om det här för de ofrälsta, så jag tänkte, jag orkar inte vara kvar, jag orkar inte igenom det här. Men jag fick uppenbarelsedrömmar av Gud, annars hade jag nog inte klarat det här. Gud talade så väldigt underbart, hur jag skulle komma ner i djup så där, men sen visade han mig hur jag skulle komma upp. Det skulle bli så solljust och skönt.

Och sen såg jag det huset vi skulle komma att bygga i Hjulsbro i en syn, ett vackert hus. Och jag hade två små barn, ett på varje sida. Herren sa att jag skulle ta allting lugnt, jag skulle inte engagera mig utan försöka koppla av. Han skulle vara med och hjälpa och styrka. Sen när det här svåra har gått över skulle jag få uppleva det här. Jag tänkte, det här kan ju inte vara sant, jag ska ju inte ha några småbarn nu. Det måste ju bara vara en dröm det här för att jag ska bli glad.

Så småningom blev det i alla fall så ett hus och ett par fina fosterbarn.

(Mina (Ingemars) minnen är att mina föräldrar nästan ständigt var där och jobbade. Var där först av alla på våren och lämnade gården sist. Vilket slit.)

 

 

 

Lägerdeltagare med varsitt tvättfat framför dubbelhärbret
Hjalmar o May Lundkvist
På väg ner till färjan för att åka över till andra sidan
för och gå upp på berget
Morgongymnastik på Vinterlägret

Bild från Hjalmar Lundkvists avskedsmötet i Rosvik. Byns största lokal Royal folkets hus, sprängfyllt med folk. Man gick "man ur huse" för att ta adjö. Alla kom inte in, det stod många utanför.